Svensk ordbok 2009, webbversion

komma fram´ verb kom kommit, pres. kommer komm·er1äv. fast sammansättn., seframkomma 1 visa sig konkret el. (vanligen) abstrakt komm.nu kom hennes verkliga motiv framkomma framsedan 15302nå fram till slut­sats, beslut e.d. komm.han har kommit fram till att musik inte är hans grejkomma fram till ngt/SATSsedan 1917Subst.:vbid1-885873framkommande (till 1)